don't think too much don't act too strange try to behave come on relax

drömde inatt världens mest osammanhängande dröm. eller två stycken egentligen. 


drömde först att jag satt och tittade på tv på brunnen här i stan. plötsligt blir jag omringad av alkoholister och knarkare, och stämningen blir superhotfull. jag kan inte ta mig därifrån, är typ fastfrusen av rädsla. plötsligt kommer david in och drar mig därifrån, och när vi kommer ut ur dörren så landar vi på en åker, där allt är varmt, grönt och tryggt.
vaknar av att jag är jättetörstig, och har fått sms av teresia där hon frågar om små pinnar, skrattar lite åt det. 
min andra dröm var helt knarkad. jag springer genom en skog, då jag plötsligt kommer in i en kyrka. är med personer som jag inte kommer ihåg vilka det var. plötsligt så tar vi droger, och går ut ur kyrkan. då vi kommer ut så är vi uppe bland molnen, med flera regnbågar och vita enhörningar. 


okej? 

har varit i Stockholm och gått på Vättern. FEINT.

drömde inatt världens mest osammanhängande dröm.

var på historialektion (jag som inte ens har historia) och väntade på anders för att ha utvecklingssamtal, eller predicted grade eller något. men han kommer inte, och jag sitter i klassrummet med alla andra historiaelever. sitter med datorn, och är inne på facebook. plötsligt blir alla jätteaggressiva och väldigt hotfulla.
scenen skiftar, och jag är på en gigantisk konsert. ska fota, och står i fotodiket och fotar som vanligt. när jag går ut ur diket träffar jag lite kompisar, står och pratar ett tag. plötsligt kommer det människor springande emot mig och försöker slå ner mig/döda mig/whatever. jag försöker försvara mig, men det går sådär.
scenen skiftar, och jag är i ett garage av något slag, tillsammans med två kompisar till mig. plötsligt kommer de här människorna springande igen, och vi är fast. det är jättesvårt att slåss, och jag får inte in några bra träffar alls. till slut lyckas vi hoppa in i en bil som står i garaget, en skåpbil. låser dörrarna, men människorna utanför försöker ta sig in. jag finner mig själv i förarsätet, med nycklarna till bilen i handen, så det enda jag kan göra är att starta bilen och köra iväg. det är ju bara det att jag aldrig har kört bil i hela mitt liv, och är ganska rädd för det. men jag är så illa tvungen. kör ut ur garaget och ut på motorvägen. tvingar någon annan att växla, kan inte växla min egen bil. försöker styra, men det är svårt.
plötsligt så är vi i en tävling, där jag måste köra till olika ställen i stan för att inte förlora. vi ska samla nycklar till något, men jag vet inte vad. människorna i garaget är efter mig, och jag kör som in i helvete. vi lyckas samla några, men plötsligt är vi tillbaka i garaget. de hotfulla människorna är där, och jag fångas av dem. försöker försvara mig, men det går inte.


JAG VILL ALDRIG SKAFFA KÖRKORT. det är läskigt, och växla verkar svårt.


annars hade jag en väldigt framgångsrik dröm förra natten.
drömde att jag fridök i en djupvattentank, tillsammans med några andra. vi är nere på botten, då en våldtäktsman i gul våtdräkt plötsligt är på botten. vettefan varför, men han var där iallafall. han jagar mig över botten, och jag simmar långsamt. men så lyckas jag tänka, i drömmen, att detta är ju fysiskt omöjligt. våldtäktsmän finns inte på djuptankarnas botten, och jag är väldigt mycket bättre på att simma än såhär. sen var jag inte rädd längre. så, framsteg!

annars mår jag ganska okej. åker till stockholm idag. försöker klara mig undan den där jobbiga känslan.

drömmar

jag drömmer konstiga, osammanhängande saker och försöker fundera ut vad de betyder. senaste:

Är på våran båt tillsammans med Henke [kompis till mamma och pappa]. Jag dyker efter krabbor, och Henke identifierar arterna. Jag försöker hitta en speciell, sällsynt art men dte går inte, finns bara i varma vatten. För kallt här.
Scenen skiftar, och plötsligt vet jag att jag ska dö. Jag har ingen aning om varför, men jag ska bli bortförd och ska dö. Inte avrättad eller så, men min insats som krävs [vet inte vilken insats, men jag har för mig att det var något med dykning att göra], kommer garanterat döda mig. Jag skriver ett avskedsbrev till alla jag älskar, rädd för att glömma bort någon. Jätterädd verkligen. Kommer på att jag inte kommer hinna lämna det i fysisk form, utan jag måste skriva det på datorn istället. Jag och personen jag ska göra den här insatsen med ska nu lämna landet, och det är en stor ceremoni kring det hela. När vi ska åka så får vi åka i en liten roddbåt. När jag sitter i båten, och vi precis ska ro iväg, så kommer jag på att jag har glömt att skicka breven från min dator. Säger åt någon, vet inte vem, som står på kajen, att denne måste skicka breven från min dator. Personen lovar, och vi ror iväg. När vi kommit en bit så kommer jag på att jag har glömt att skriva brevet på datorn helt, och det kan alltså inte skickas. Blir helt jävla förkrossad, och vill inte längre göra den här insatsen. Personerna jag älskar måste ju få veta det här. Är helt otröstlig. Inte över att jag ska dö, utan över att jag inte kan skicka brevet.
Scenen skiftar, och det är svenskalektion med Björn. Jag är död, men är av någon anledning där ändå. Björn frågar klassen "Vad tyckte ni om valet?" (jag tror det var valet som gjorde att jag var tvungen att dö) Dafni säger "Ja, det var ju lite tragiskt faktiskt".
Vaknar med ont i magen.