kul att det första som händer efter att jag publicerat förra inlägget är att jag drömmer värsta mardrömmen på flera månader, och det tar mig två timmar att somna om. win!
annars så har jag mycket att göra, men jag pluggar jätteeffektivt, så jag känner mig duktigast i världen. :J

fear is the heart of love

det känns som om det mesta går bra, och jag har små peaks av humörsvängningar, då mitt liv känns mysigast och bäst i världen. drömmer ingenting, och kan sova ensam i mörker.

världens mest osammanhängande bildbomb, win. hej. jag är sjuk i något mystiskt influensa/förkylningsliknande. har inte ont, men är bara så jävla däckad och trött och har feber och ont i kroppen. spenderat senaste dagarna i sängen och soffan, och imorgon ska jag tydligen få tandställning. nu, vid nästan arton års ålder. KUL. kunde ingen kommit på det lite tidigare!? känns sådär att få det nu, och sen troligen behöva ha det i två och ett halvt år. jag kommer se ut som om jag är tolv? pepp. not.

förfestade hemma hos mig, och vi snackar tjejer i vääärldsklass.

ligger ensam i lägenheten och tänker lite. är lite rädd, men når inte fram och kan inte prata. vet att jag inte borde oroa mig, men det gör jag ju iallafall. svårtsvårt, allt är som en enda balansgång.
stor fest igår. alldeles för mycket folk, mörkt och stimmigt. jag vet inte, men det känns som om de evenemangen alltid spårar ur totalt. kanske borde komma ihåg det tills nästa gång, och inte betala en massa för att sen bli utslängda två timmar senare...

har nu haft två sjukt ångestladdade dagar på rad. igår lyckades jag ju plugga iallafall. har idag knappt pluggat någonting, det mesta har gått åt helvete, och jag orkar verkligen inte. hjärtklappning och skakiga händer som får mig att vilja rulla ihop mig som en liten boll och inte vakna mer på ett tag. mamma och pappa som försöker förklara att jag inte kommer misslyckas på kommande prov, men det går liksom inte in i huvudet, vet inte varför. är bara så otroligt rädd att misslyckas, och när jag tänker på högen av allt som ska göras, som aldrig tar slut heller, så ökar bara ångesten och det blir lite jobbigt att andas. får inte träffa bup på mer än en vecka. 
vill prata, men lyckas inte nå fram känns det som. oroar mig för att bli lämnad och ensam. 

brighter than sunshine. sover varmt och tryggt utan mardrömmar, när jag inte är ensam. vill inte öva på att sova ensam. mamma var i trafikolycka igår. paniken när pappa väcker mig, ifrån en sömn i världens mysigaste säng, med att "mamma har varit i en trafikolycka", var obeskrivlig. när ens värsta mardröm är på riktigt, sånt man verkligen inte klarar av. att något ska hända mina föräldrar är ju det jag är mest rädd för i hela världen. när det sen inträffar, så verkar allt så absurt. som tur var lyckades jag få bort ångesten och paniken och hjärtklappningen snabbt, med hjälp då, men det gick. det gick bra med mamma, med 10 - 20 cm marginal. 10 - 20 cm mer åt höger så hade det nog inte gått lika bra. jag tycker om min mamma. massormassormassor. <3

har en fin och trygg känsla i magen. mår bra och är sådär mystrött.