torsdag 17 februari 2011

drömde inatt världens mest osammanhängande dröm.

var på historialektion (jag som inte ens har historia) och väntade på anders för att ha utvecklingssamtal, eller predicted grade eller något. men han kommer inte, och jag sitter i klassrummet med alla andra historiaelever. sitter med datorn, och är inne på facebook. plötsligt blir alla jätteaggressiva och väldigt hotfulla.
scenen skiftar, och jag är på en gigantisk konsert. ska fota, och står i fotodiket och fotar som vanligt. när jag går ut ur diket träffar jag lite kompisar, står och pratar ett tag. plötsligt kommer det människor springande emot mig och försöker slå ner mig/döda mig/whatever. jag försöker försvara mig, men det går sådär.
scenen skiftar, och jag är i ett garage av något slag, tillsammans med två kompisar till mig. plötsligt kommer de här människorna springande igen, och vi är fast. det är jättesvårt att slåss, och jag får inte in några bra träffar alls. till slut lyckas vi hoppa in i en bil som står i garaget, en skåpbil. låser dörrarna, men människorna utanför försöker ta sig in. jag finner mig själv i förarsätet, med nycklarna till bilen i handen, så det enda jag kan göra är att starta bilen och köra iväg. det är ju bara det att jag aldrig har kört bil i hela mitt liv, och är ganska rädd för det. men jag är så illa tvungen. kör ut ur garaget och ut på motorvägen. tvingar någon annan att växla, kan inte växla min egen bil. försöker styra, men det är svårt.
plötsligt så är vi i en tävling, där jag måste köra till olika ställen i stan för att inte förlora. vi ska samla nycklar till något, men jag vet inte vad. människorna i garaget är efter mig, och jag kör som in i helvete. vi lyckas samla några, men plötsligt är vi tillbaka i garaget. de hotfulla människorna är där, och jag fångas av dem. försöker försvara mig, men det går inte.


JAG VILL ALDRIG SKAFFA KÖRKORT. det är läskigt, och växla verkar svårt.


annars hade jag en väldigt framgångsrik dröm förra natten.
drömde att jag fridök i en djupvattentank, tillsammans med några andra. vi är nere på botten, då en våldtäktsman i gul våtdräkt plötsligt är på botten. vettefan varför, men han var där iallafall. han jagar mig över botten, och jag simmar långsamt. men så lyckas jag tänka, i drömmen, att detta är ju fysiskt omöjligt. våldtäktsmän finns inte på djuptankarnas botten, och jag är väldigt mycket bättre på att simma än såhär. sen var jag inte rädd längre. så, framsteg!


annars mår jag ganska okej. åker till stockholm idag. försöker klara mig undan den där jobbiga känslan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar